Att byta batteri i en vintageklocka är inte samma sak som att byta i en modern klocka. Gamla ur ställer två särskilda krav: dels att hitta en laglig ersättning för batterityper som inte längre säljs, dels att hantera ett verk och en boett som ofta är ömtåliga och svåra att få tag på delar till. Här går vi igenom vad du behöver tänka på, och varför ett samlarur i många fall ska lämnas till en specialist.
Kvicksilverbatterier finns inte längre
Många klockor från 1960-, 1970- och tidigt 1980-tal konstruerades för kvicksilverbatterier, ofta i formatet PX625 eller 625, med en nominell spänning på 1,35 volt. Den kemin gav en mycket stabil spänning under hela batteriets livslängd, vilket äldre verk räknade med.
Problemet är att kvicksilverbatterier inte längre säljs. Kvicksilver i batterier är förbjudet inom EU. Förbudet bygger på EU:s batterilagstiftning, ursprungligen batteridirektivet (direktiv 2006/66/EG), där undantaget för kvicksilver i knappceller upphörde, och regelverket har därefter ersatts av EU:s batteriförordning (förordning (EU) 2023/1542) som Kemikalieinspektionen hänvisar till. I praktiken innebär det att du varken kan eller får köpa ett nytt 1,35-volts kvicksilverbatteri till en gammal klocka.
Kort version: kvicksilverbatterier (typ PX625, 1,35 V) säljs inte längre på grund av EU:s förbud mot kvicksilver i batterier. Du behöver en modern ersättare, men måste tänka på att de flesta ersättare ger en annan spänning än de ursprungliga 1,35 volten.
Moderna ersättare och adaptrar
Det finns flera vägar runt det försvunna kvicksilverbatteriet, men de skiljer sig i hur väl de återskapar den ursprungliga spänningen:
- Silveroxidcell i samma storlek. En vanlig silveroxidcell (till exempel SR43 i stället för en gammal 625) passar ofta fysiskt, men ger cirka 1,55 volt i stället för 1,35. På ett enkelt kvartsverk spelar det sällan roll, men på äldre verk med spänningskänslig elektronik eller på en gammal exponeringsmätare i en kamera kan det påverka funktionen.
- Zinkluftceller. Zinkluftbatterier ger en spänning nära de gamla 1,35 volten och används ibland som ersättare just för den stabila lägre spänningen. Nackdelen är kortare livslängd, eftersom de börjar förbrukas så snart förseglingen tas bort och cellen får luft.
- Adaptrar. Det finns adapterhylsor som låter en mindre modern cell sitta i ett större batterifack, ibland kombinerat med en liten diod eller krets som sänker spänningen till runt 1,35 volt. Det är en mer avancerad lösning som oftast en urmakare sätter in.
Vill du förstå skillnaden mellan de olika moderna celltyperna och deras spänning, har vi en grundlig genomgång av silveroxid, alkaliskt och litium. Den hjälper dig att förstå varför ett rakt byte till ”närmaste storlek” inte alltid blir rätt i en gammal klocka.
Ömtåliga packningar och svårfunna delar
Spänningsfrågan är bara halva utmaningen. Den andra halvan är själva klockan. Ett vintageur har ofta legat oöppnat i decennier, och då är det inte bara batteriet som är gammalt.
- Packningarna är uttorkade. Gummitätningarna runt boettlocket och kronan hårdnar och spricker med åren. Öppnar du klockan utan att byta dem förlorar den allt vad den hade kvar av fukt- och dammskydd. Mer om det i vår artikel om vattentäthet efter batteribyte.
- Boetten kan vara svår att öppna. Gamla snäpplock och skruvlock kan sitta fast hårt, och ett felaktigt grepp repar eller bucklar lätt en samlarklocka. Vår guide om att öppna en klockboett visar hur det görs varsamt, men på ett samlarur är marginalerna små.
- Reservdelar finns inte alltid. Till en gammal eller ovanlig modell kan det vara svårt eller omöjligt att hitta originalpackningar, glas eller verkdelar. En oförsiktig hantering kan skada något som inte går att ersätta.
Därför hör samlarur ofta hemma hos specialist
Allt det här gör att ett vintage- eller samlarur sällan är ett ”gör det själv”-batteribyte. Det handlar inte bara om risken att skada en värdefull klocka, utan om att rätt åtgärd kräver kunskap: vilken ersättningscell och spänning klockan tål, om en adapter behövs, vilka packningar som ska bytas och hur boetten öppnas utan märken.
En urmakare med vana vid äldre klockor kan dessutom bedöma annat som lekmannen missar, om verket har börjat torka ut och behöver smörjas, om fukt redan trängt in, eller om en spänningskänslig modell mår bättre av en adapter än av en silveroxidcell. För en klocka med affektions- eller samlarvärde är den bedömningen ofta värd mer än den sparade verkstadsavgiften.
Är du osäker på om din klocka klarar ett byte hemma eller bör till proffsen, läs vår guide om när du ska byta klockbatteri hos urmakare. För ett samlarur lutar svaret ofta åt specialisten.
Sammanfattning
Vid batteribyte i en vintageklocka gäller särskild försiktighet. De gamla kvicksilverbatterierna (typ PX625, 1,35 V) är förbjudna inom EU och säljs inte längre, så du behöver en modern ersättare, en silveroxidcell, en zinkluftcell eller en adapter, med skillnaden att de flesta ger en annan spänning än originalet. Lägg till uttorkade packningar, ömtåliga boetter och svårfunna delar, så blir slutsatsen tydlig: ett samlarur ska oftast till en specialist. Tillbaka till startsidan för fler specialfall.